Igår satt jag barnvakt in på natten. Så imorse tänkte jag sova. Men vaknar med illont i magen. Sådär ont som jag hade när jag var liten och hade ont i magen mer än vad jag inte hade ont i magen. Sådär ont så att jag måste vara blixt stilla annars går jag i tusen bitar. Om jag är riktigt stilla så brukar det gå över efter någon minut. Men nu var jag stilla i tio minuter och det gav sig inte, jag började gråta, ropa på mamma och be till gud. Jag kände mig som ett litet barn som var helt ensam och övergiven! (Möjligen är de här två sista raderna något överdrivna)
Fast, det enda jag tänkte på är att, idag är det äntligen fredag, den fredagen jag längtat efter. Jag är ledig och Christian kommer hit, då ligger jag i fosterställning och kvider! Inte så jag hade tänkt mig denna dag. Nu gör det fortfarande ont, men jag kan röra mig, så jag ska ta ett bad. sedan in till staden och göra något åt min lugg.
åh, vad denna blogg är trist! Amanda, vi behöver dig!
Jag har fått för mig att om jag dricker vatten så fort jag vaknar så får jag i gång hjärnan lite bättre och därmed blir piggare. Men icke sa nicke, det funkade inte. Orkade inte ens resa mig upp till glaset..
SvaraRaderaMen nu har jag skaffat mig fyra alarm och hoppas detta kommer lösa mina förseningar. Återstår att se om detta funkar.