Nu är jag hemma i lilla lugna Lidköping och är hel ledig! Känns väldigt skönt, inga hundar att passa, inga hus att städa och inga barn att ta hand om..
Idag ska jag istället ge blod, vilket jag är lite nervös över eftersom jag blev så fruktansvärt dålig förra gången. Sedan ska jag klippa mig, äntligen! Sedan ska jag hjälpa min mamma att julhandla, man blir ju stressad bara man hör ordet, julhandla..

Känns så bra att vara hemma!
-Clara

jag har sagt godjul och hejdå till barnen, och till den andra familjen där jag jobbar. har fått sjuka julklappar!! väldigt stort presentkort på NK plus NK mint från barn med föräldrar. det där små pralinerna var ju magiskt goda! och ett jätte fint halsband från hundfamiljen.. bortskämd!

och nu bara jag längtar hem!

-Clara

Vi är väldigt dåliga på att uppdatera, även om det händer en hel del! Kanske inte så mycket för min del, men för Amandas. Det får hon berätta själv, men jisses vad glad jag har vart för hennes skull det sista! Helt otroligt hur glad man kan bli för någon annans skull!

För min egen del händer det som sagt inte så mycket. Jag spelar oförskämt mycket betapet och lyssnar bara på julmusik, vilket jag gjort i snart två veckor. Har aldrig förr längtat efter julen såhär mycket.. Jag åker hem på lördag och stannar i tre veckor. Otroligt långt jullov.

Jag är klar med alla julklappar, det blev dyrt men jag är super nöjd, med alla!

Dessutom fick jag mängder utav fina ord östa över mig utav barnens mamma idag när vi sa hejdå och godjul. Ojoj vad glad jag blev! Att känna sig uppskattad är mycket värt!

nu längtar jag hem till familj och pojkvänmys. bara en och en halv dag kvar.

-Clara

lånar den här listan för att dela med mig utav julens bästa

ett långt inlägg om egentligen ingenting

Jag hatar att duscha! verkligen, hatar!
Anledning?
många..
Största anledningen just nu är att mitt hår har blivit sådär tovigt igen, så det bildar egna dreads! Och det, det är inte ens en liten lögn! Det är sant. Förra gången gillade jag det, trots mitt "skatbo" som Josefin uttryckte det. Att det blir så tovigt kan mycket väl bero på att jag inte klippt det sedan ett par veckor innan studenten som var för ca ett halvårsedan. Så det blir alltså ett väldigt projekt varje gång jag duschat och ska försöka reda ut mina "små korvar" i bakhuvudet, det tar sin lilla tid och gör väldigt ont!
Andra anledningar är att jag är snustorr, på hela kroppen, och så här vintertid blir det ännu värre och jag får torreksem här och var. Jag hatar att klibba in sådan där smörja på kroppen, det tar också sin lilla tid. Dessutom älskar jag att stå i duschen, länge, alldeles för länge. Det tar verkligen sin tid.

Alltså, jag orkar inte avsätta all denna tid.
Men nu har jag ändå duschat, ännu en sak jag inte gillar, att duscha på kvällen, men varje kväll ställer jag min klocka lite extra tidigt för att jag måste upp och duscha, men när den ringer snoosar jag gång på gång med tanken att mitt håt fixar en dag till med torrschampo. vilket oftast är en lögn och blir ganska dyrt i längden.

slutsats; jag är ganska äcklig! jag behöver klippa mig snarast så blir halva problemet löst!

eder clara

För nästan exakt tre månader sedan tog jag tåget från Skövde till Stockholm för andra gången på mycket kort tid. Jag skulle upp på intervju hos en familj med två små men ändå stora barn som behövde hjälp, någon som fanns där när deras tid inte räckte till. Jag hade gett det en chans innan, varit uppe på en intervju hos en familj där det inte kändes bra i magen alls. Men jag kände mig redo att lämna småstadslivet, tristessen och min eviga rastlöshet bakom mig, så jag gav det en andra chans. Åkte upp. Träffade en annan familj. Skilda föräldrar. Med världens sötaste små barn 6 & 7. Syster och bror, som syster och bror är mest, men ändå inte alls. Man kan väl säga att denna gång kändes det direkt bra i magen. Pappan körde mig runt inne i staden och pekade på skola, hem och dit, jag tänkte hjälp! kommer jag fixa det här?! Stockholm är så stort, jag är så liten! Vi fortsatte ut mot Djursholm, han visade min lägenhet som jag skulle bo i om jag fick jobbet. En jätte liten lya med litet kök och inkaklat badkar, men det var Stockholm, det var nytt och jag kände mest lite pirr i magen. Efter ett par timmar i Stockholm med intervju och snabb Stockholm guide blev jag av släppt vid centralen och åkte hem igen. Sedan gick det en dag, två dagar. Och jag var säker, jag vill upp jag vill börja jobba i den familjen! Tre dagar och telefonen ringde, en onsdag. På lördagen satt jag i bilen med många lådor saker på väg upp. På måndagen var jag den nya barnflickan (som ca tre månader senare skulle få veta exakt hur omtyckt hon faktiskt var, med egna ord från den söta flickan i min "nya familj")

Nu har jag vart här i snart tre månader. Där vi åkte runt och jag kände mig så vilsen och lite rädd, där hittar jag nu lika bra som om det vore min egen ficka. Den lilla lägenheten med litet kök och litet rum är nu mitt hem där jag trivs ganska bra, går runt naken, filosoferar och hör grannarna bråka. Djursholm är min förort och Stockholm min stad, och ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig jag skulle känna mig så hemma och trivas så bra.

mycket utav anledningen till det är givetvis de fina vänner jag hittat här!
värme Clara

fina människor.
det är måndag. idag har jag tränat afrodans for crying out loud. imorgon är det tisdag och då är det jobb på götgatan som gäller. gött med skoj ska det bli.
jag hade en fin helg.
det är fint med vänner. det är fan det finaste man har. utan dom blir man inte människa. man lär sig hur hur man ska bete sig ute i det offentliga rummet. man får reda på hur en sak man säger kan helt plötsligt bli något falla helt annorlunda hos mottagaren. man lär sig trösta. man lär sig säga ifrån. man lär sig stå på egna ben. man lär sig stå på sig. man lär känna sig själv. man får lära sig att klappa är bättre än att slå. man lär sig att ärlighet är bättre än vita lögner. (vita lögner, vad va det för tv serie egentligen??)
för att riskera att detta blir för klyschigt slutar jag där.

tack alla för ni gör mig till bättre människa.
fred. amanda.

Jag är ledig från mitt förmiddagsjobb! Men ska ta de två andra hundarna på promenad runt två, då får jag även trevligt besök från fröken Jarefjäll! (Amanda, de andra femtio procenten, ni vet hon som börjat skriva nu, alldeles precis) Hon är en hårt arbetandes kvinna med mycket jobb, så man ser inte henne så ofta nu för tiden. Vilket är lite, eller snarare mycket tråkigt. Vi jobbar liksom om varandra, lite tokigt.

Nu ska jag springa ner till konsum och köpa ett par liter mjölk så jag kan äta min frukostgröt. I natt var jag helt galet sugen på mjölk! Så bäst att köpa lite extra i fall mjölkmonstret kommer tillbaka.

-Clara

jag vill ha egen lägenhet. tänk att få ha en egen disktrasa, jag kan slänga smutisga trosor på vardagsrumsgolvet utan att någon bryr sig, köpa det toapappret som är skönast, bara mina toagrejer på toan, i kylskåpet är det bara goda grejer, egen nyckel, jag kan gå omkring naken och spexa, jag kan glömma att spola i toan och ingen upptäcker det före jag gör det och tänk när jag måste gå och köpa en smörkniv för första gången..och skärbräda..
kärlek. amanda.

jag skriver nu innan clara kommer bli arg. egentligen är jag inget bra på det här med blogg. tycker det är jobbigt att skriva. jag har sagt länge att jag ska skriva ett långt mail till elli i aus men jag har inte gjort det heller. dålig människa jag är.
jobbar så mycket bara. och gör vettiga saker. typ träffar människor, pillar mig i näsan och duschar. såna bra grejer ni vet.
var på personalvipkväll på weekday och monki. 50 % på allt. jag köpte kläder. fast jag är pank. nu får jag inte köpa mer saker i tre år framöver.
var i lidköping i två dagar med, mina föräldrar hade abstinens så jag var ju tvungen att komma hem och klappa på dom. pratade barndom. det var fint. min bror ar hemma också. han var också fin.

på tåget hem så var det ett snölandskap som susade förbi. plus att det bildas rök när jag andas. den krispiga kylan är ändå vacker på något sätt. om man har ylletröja på sig under.

livet är inte så svårt ändå. speciellt om man kan duscha med varm vatten. då ska man inte klaga.
dagens moralpredrikan i korthet.
fin, fin liv. imorgon vill jag ut i natten. det ska vara något skojigt på debaser. jag tänkte få med mig folket mitt till spy bar på realeseferre ikväll redan men jag åkte hem och tvagade min kropp och sket i allt. så imorgon bär det ut istället. första torsdagen på länge som jag inte jobbar. vad ska jag göra? det var en utställning på nordiska jag ska se, om arga tvättstuge lappar. sjukt kul lät det.
Plus att jag ska kolla på en lägenhet i vasastan. Hoppas hoppas hoppas jag får den.
såhär blir det när jag skriver blogg. för långa inlägg om jag väl kommer igång. inget ingående heller utan bara skrapning på ytan om vad som händer. inget fint och personligt.
eh,.
kärlek
Amanda

Det är december och svinkallt.
Jag har fått min första p-bot.
Kall mjölk kan vara det godaste som finns.
Jag saknar min pojkväns underbara kyssar.
Stockholm är så påtagligt.
Och,
jag luktar brända popcorn..

-Clara