ett kapitel

För nästan exakt tre månader sedan tog jag tåget från Skövde till Stockholm för andra gången på mycket kort tid. Jag skulle upp på intervju hos en familj med två små men ändå stora barn som behövde hjälp, någon som fanns där när deras tid inte räckte till. Jag hade gett det en chans innan, varit uppe på en intervju hos en familj där det inte kändes bra i magen alls. Men jag kände mig redo att lämna småstadslivet, tristessen och min eviga rastlöshet bakom mig, så jag gav det en andra chans. Åkte upp. Träffade en annan familj. Skilda föräldrar. Med världens sötaste små barn 6 & 7. Syster och bror, som syster och bror är mest, men ändå inte alls. Man kan väl säga att denna gång kändes det direkt bra i magen. Pappan körde mig runt inne i staden och pekade på skola, hem och dit, jag tänkte hjälp! kommer jag fixa det här?! Stockholm är så stort, jag är så liten! Vi fortsatte ut mot Djursholm, han visade min lägenhet som jag skulle bo i om jag fick jobbet. En jätte liten lya med litet kök och inkaklat badkar, men det var Stockholm, det var nytt och jag kände mest lite pirr i magen. Efter ett par timmar i Stockholm med intervju och snabb Stockholm guide blev jag av släppt vid centralen och åkte hem igen. Sedan gick det en dag, två dagar. Och jag var säker, jag vill upp jag vill börja jobba i den familjen! Tre dagar och telefonen ringde, en onsdag. På lördagen satt jag i bilen med många lådor saker på väg upp. På måndagen var jag den nya barnflickan (som ca tre månader senare skulle få veta exakt hur omtyckt hon faktiskt var, med egna ord från den söta flickan i min "nya familj")

Nu har jag vart här i snart tre månader. Där vi åkte runt och jag kände mig så vilsen och lite rädd, där hittar jag nu lika bra som om det vore min egen ficka. Den lilla lägenheten med litet kök och litet rum är nu mitt hem där jag trivs ganska bra, går runt naken, filosoferar och hör grannarna bråka. Djursholm är min förort och Stockholm min stad, och ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig jag skulle känna mig så hemma och trivas så bra.

mycket utav anledningen till det är givetvis de fina vänner jag hittat här!
värme Clara