ett kapitel

I måndags, två dagar sedan, så gick jag en ny promenad. Idag skulle jag gå samma promenad, men gick jätte fel! Helt plötsligt var jag någon helt annanstans?! Det där med för tidig pensionär yttrar sig på fler sätt än min dygnsrytm.

I alla fall, jag kom och tänka på ett barndomsminne när jag traskade fel och blev aningen svettig när jag var tvungen att öka takten i rädsla om att aldrig komma hem i tid annars. Men det tar vi vid lunch sedan. Det jag tänkte prata om nu är nämligen Mens. Ja, mens alltså! Det är inte klokt vad det där blodet kan vara svar på många frågor. För mig är det samma visa varje månad. "Men vad jag är plufsig och konstig" "arh, nu har jag vart glad, arg ledsen och sur under loppet av två minuter, Varför?!" "oh, jag har lite ont i magen. Mår jag illa också? hmm." Sedan om ett par dagar kommer ju den där mensen och jag får svar på mitt mående och beteende. Grejen är som sagt att detta sker varje månad, man tycker ju ändå att jag under, ja all de år jag haft mens, borde lärt mig hur min kropp reagerar. men inte, jag blir lika förvånad varje gång.

Hej, intressant va, nu känner ni mig alla lite bättre. eller hur!

att vara privat är lite min grej. kanske inte så bra, eller?!

-Clara